Angorans temperament
Rasen har en hög tendens till att fälla päls vilket gör att den inte passar så bra för kattallergiker. Katten tycker mycket om att leka och vill gärna ha många leksaker. Den är finlemmad med en slank, muskulös och lång kropp. Temperamentsmässigt är den snäll men plötsliga miljöförändringar kan göra den upprörd. Den är tillgiven, lojal och älskar att springa och leka. Den turkiska angoran anses som intelligent och tycker mycket om att gosa. Bland de lekar den föredrar finns foder- och intelligenslekar, och traditionella kattlekar som bollar, möss och kattspö. Den är inte alls aggressiv, samtidigt som den är aktiv och gillar att leka. Detta gör rasen mycket barnvänlig; den älskar uppmärksamhet och vill gärna vara del av en djurälskande familj.
Pälsvård
Det är viktigt att regelbundet sköta om kattens rikliga päls, pälsvård måste utföras dagligen. Om detta inte görs kommer katten att få tovor som du kan behöva klippa bort. Katthåret är fluffigt och mjukt och vården inkluderar dagliga borstningar samt särskilda schampon. Kattens utseende är också till stor del beroende på vad du ger den att äta. Den behöver mat som är av god kvalitet, med alla näringsämnen. Du kan också köpa kattmat som har ingredienser särskilt utvalda för god hårväxt.
Rasen fäller ofta på grund av att den har mycket och snabbväxande hår. Den kan behöva borstas varje dag, ibland flera gånger per dygn. Borstningen tar bort de döda hårstråna och har en stärkande effekt. Det är viktigt att borsta medhårs och ofta, detta motverkar uppkomsten av knutor. Om tovorna kommer ändå finns det inget annat att göra än att klippa av dem. Många tror att katterna rengör sig själva då de har en rengöringsrutin. Men de kan ändå behöva bada med jämna mellanrum, dock inte oftare än en gång varje månad.
Angorans bakgrund
Rasen härstammar från Turkiet och har där funnits sedan 1500-talet. Här skickade de osmanska sultanerna under 1600-talet katter som gåva till hoven i Frankrike och England. Detta ledde till att kattrasen blev känd i Europa, där den fick stor uppmärksamhet hos adeln med anledning av dess långa päls. Naturforskare och vetenskapsmän fascinerades också av kattens silkeslena lockar. Under 1800-talet utvecklades katten till att bli en statussymbol bland Europas adel. Men när perserkatterna avlades allt mer blev rasen mindre populär och antalet minskade i Turkiet. För att rasen inte skulle dö ut höll djurparker i Istanbul och Ankara exemplar. Först på 1950-talet återupptogs uppfödning av katten. År 1954 kom en turkisk angorakatt till USA, och vithåriga varianter godkändes av den amerikanska organisationen för kattuppfödning, CFA. Först 1978 godkändes färgade angorakatter.
